5 dagar kvar
Hm, oj vad tiden går, var på stan i dag och körde budbilen allt för att hinna med de privata ärendena.
Pannlampa inköpt även laddbara batterier till GPSen, gasoltuber till husbilen mm,mm panik!!!!
Men va fan tar man ett steg i taget så borde man lära sig krypa!!!!!!!
En rallykille har studerat vår roadbook till Polen, det fixar sig sa han, har ni kört många tävlingar?
Nä sa Göran inga!! Då var det nog inte så bra att starta med en sådan här tävling!!! Skrattade han och gick!!!
Ska man ta det som ett dåligt omen? ä jag tror bara han skojade.
Om vi inte fixar det så får vi väl sysselsätta oss med annat i Polen i 10 dagar.
Med risk att verka tjatig, kasplåten blev bra som tusan....
Sarunas i full action med att fixa styrning och skydd till styrningen, han har haft en jobbig vecka men det är inget mot vad han och John får näst nästa vecka. ha ha.....
Två afrikanska hövdingar, Boli och Buli, satt och diskuterade livets väsentligheter över en spetsad kokosnöt. Efter ett tag, då de kommit in på blommor och bin, frågade Boli:
- Hörrödu Buli, hur kommer det sig egentligen att dina barn är svarta medan mina är vita?
Buli funderade länge, reste sig sedan upp och drog upp bastkjolen så att hela den vitala delen blottades.
- Har du en sån här?
Boli ställde sig på knä och studerade Bulis härlighet mycket ingående.
- Ja, nog har jag en sån alltid! svarade han till sist.
- Är den lika lång? frågade Buli.
- Nja, inte riktigt lika lång kanske, men inte långt ifrån.
- Är den lika tjock?
Boli studerade återigen den andres vitala del mycket ingående.
- Nää! Min är inte lika tjock!
- Då är det nog det, sörru! Det kommer in för mycket ljus!
---------HÄR ÄR EN HISTORIA SOM MIN FRU SKRATTAR ÅT MEN JAG FÖRSTÅR INTE DET ROLIGA I, VI MÄN HAR TRE HUVUDEN, EN MED HJÄRNA, EN UTAN HJÄRNA OCH EN SOM VILL (HJ)GÄRNA.
Det var en gång en kvinnlig hjärncell som, av misstag, hamnade i en mans huvud.
Hon tittade sig nervöst omkring eftersom det var alldeles tomt och tyst där.
- Hallå!? ropade hon, men fick inget svar.
- Är det någon här? ropade hon lite högre, men fick ändå inget svar.
Nu började den kvinnliga hjärncellen att känna sig ensam och rädd så hon skrek så högt hon bara kunde...
- HALLÅÅÅ! ÄR DET NÅGON HÄR?
Då hörde hon en röst långt, långt, bortifrån...
- Vi är här nere.
